Skip to content
02 december 2013 / Peroni

Predikan: (senza di montagna)

I Sverige är vi rationella.
Och jag ser att det är Gott.

Vi vill gärna veta att det vi gör är ”rätt”
och gärna vifta med ett vetenskapligt bevis
på att så är fallet.

Inget fel i det. Säkerligen en toppenidé.
För det mesta.

På senare tid har vi kunnat se tiggare
i Katrineholm. Invirade i filtar för att bättre
härda ut i kylan. Med plastburk framför  sig
och hand utsträckt sitter de där och hoppas
på en slant från förbipasserande.

Sverige och svenskarna är oftast duktiga
på välgörenhet. I synnerhet då vi har en
mellanhand, någon som garanterar att
merparten av det vi ger ”kommer fram”.
Och bonusfaktorn kallar vi ”Bra TV!”

Saknas mellanhanden blir vi misstänksamma.
Resonerar i banor som ”organiserad brottslighet”,
och ”människohandel”.
Och ser gärna ett vetenskapligt bevis i frågan.

Tiggarna i Katrineholm har inte särskilt mycket
för sitt slit. Ändå sitter de kvar, tålmodigt, medan
hösten blir  till vinterkyla och julklappshysteri.

Och vi? Vi överväger. Rationaliserar. Trampar vidare.

På ett sätt var det kanske enklare förr.
Världen var inte lika komplicerad.
Man övervägde inte utrikes eller inrikespolitik innan man
gav sin skärv. Man gav en krona om man råkade ha en över.
Och tänkte inte vidare på saken.

Nåväl: Man gör ju som man vill. Skänker. Eller låter bli.
Man stannar ju inte mitt i steget, framför en utsträckt
hand och rådbråkar sin hjärna med politiska spörsmål.

Men:
Är man lyckligt lottad har man nå´n
gång råkat bläddra i Ordspråksboken.
Då blir det hela en betydligt enklare affär.
I 21:13 kokar det hela ned till:

Den som gör sig döv för den fattiges rop
skall själv få ropa utan att bli hörd.

Se där!
Ett sanningens ord i rättan tid.

Bibeln är bra.
Talmud är bra.
Koranen är bra.

Även om det, i dessa tider,
kan vara svårt att leda i bevis.

Annonser