Hoppa till innehåll
29 februari 2012 / Peroni

Bensträckare blir ”härskarteknik”:

Så låter det, åtminstone då lokalpressen ”granskar”.
Ett soppkok på rostig spik.

”Han har observerat att Göran Dahlström
ofta reser sig upp under en pågående debatt,
han går runt bland majoritetens ledamöter och viskar,
samtidigt som en politisk motståndare står vid mikrofonen.”
(Min kursiv)

”-Det handlade om samma teknik när Göran Dahlström valde att
titta bort, när Sonia Andersson (SD) riktade sig till honom under
februarisammanträdets debatt om Sverigedemokraternas möjlighet
till närvaro i kommunstyrelsen.”
(Min kursiv)

Om ovanstående skall exemplifiera tesen
som granskaren driver; att Göran Dahlström
bedriver ”härskarteknik” i kommunala
angelägenheter, så lämnar den en hel del
i övrigt att önska.

Vi kan väl roa oss med att vända på kuttingen:
Att ”Dala” viskar med parti och -koalitionsvänner
då annan talare nyttjar pulten, kan, med lite
god vilja ses som …hänsynsfullt.

Att han reser sig upp under pågående
debatt, är måhända inte särskilt artigt, men
kan ju ha rent medicinska orsaker, vilka du
som läsare själv, fritt kan spekulera kring.
-Men en härskarteknik behöver det inte vara.

Avslutningsvis: Att titta bort, under ett kort
ögonblick då någon från SD talar, är i mina
ögon, mer än begripligt;

-Själv blir jag alltid v-ä-l-d-i-gt ofokuserad av
att lyssna på partiretorik från det hållet.

Men om detta nu (i dessa moderna tider) ändå är
exempel på så kallad ”härskarteknik?”

Kan det då vara Katrineholms helt egna
variant av densamma?

Ett ”lagomhärskande” beroende på/av:
Taskigt Läge. Ett jävla Liv. Och en viss (O)Lust.