Skip to content
06 juli 2011 / Peroni

Mistah Kutts, he dead!

Sen eftermiddag, sydöstra Sri Lanka.
Länge sedan.

På väg från berg till kust.
Pilgrim på motorcykel, åter mot
fyrhus och nattlig vila.

Långsam färd genom apors tjatter.
Doft av odling och Afternoon  Tea.
Fram genom byar, djungel, eterns vågor.
I människoöga, ett blänk,  ett
fruktlöst hopp om…   … återfödelse?

Barn som vinkar och ler.
Jag  som vinkar och ler.

En duns mot ett framhjul.
Ett fall. En landning på vävnad.
Blöt och trasig och mjuk.

Get död.
Jag lever.
Apornas tjatter  har tystnat.

You killed my goat!, säger mannen.
Svårt att förneka, säger jag.
Ok. Det gör inget. Kutts är död, jag har flera.
Kutts?
Geten! Kutts. Vill du ha te?
-Nuwara Eliya?
-Ja.
-Visst. Tack! 

Vi dricker vårt te.
I skymningsljuset.

Jag vill ersätta mannen,
betala för avlivad boskap.

No, no. Kutts is dinner now.
Save your money, please!

Får igång motorcykeln.
Vi tar farväl.

Svart kommer fort på Sri Lanka.
Jag kör längs med floden,
in i Mörkrets Pumpande Hjärta.
Kutts”, tänker jag. Kutts?

Strålkastarljuset sveper
över flodbankarna.
Jag anar en båt därute.
Vit mans båt. 

En get är död.

The Horror!

The Horror!


Annonser