Skip to content
01 juni 2009 / Peroni

Skogsliv vid Walden


Oj.

Vikten av att ta ut en ledig dag, kan, och skall icke underskattas.

Rabelais
, skrev en gång på tiden om Gargantua, jätten.
Jag vill minnas att nämnde gigant hade ett ordspråk placerat
just ovanför huvudänden på sin säng:
Vanum Est Vobis ante Lucem Surgere”,
om, som sagt, mitt minne nu inte sviker mig.

I svensk översättning blir det:
Det är fåfängligt att i bittidan* uppstån!

Den sentensen har jag burit med mig i livet, från den dag då en
underbart krävande svenskafröken tvingade mig , ömsint
och pedagogiskt, att memorera den – ”på det
att det skall gå dig väl livet”, som hon sade.

I morse, i hängmattan, på min, som nämnts, lediga dag,
redan 20 grader varmt under en stekande,
just idag välvilligt lysande sol, slog det mig att det
inte alls är fåfängligt med en tidig morgon
– understundom är det det en nödvändighet.
I synnerhet som de ”lediga dagarna”, är lätt räknade;
dagarna med frukostintag  halvliggandes i hängmattan,
en morgonavisa nära tillhands och en sommardag
(den första juni!) uthälld över gräsmattan, skälmskt
blinkande åt mig, viskandes: Kom och var med mig! Nu!

Så där kan det vara.
1500-talet möter en 1900-talslärarinna som smeker ut sin visdom
över sina måttligt intresserade elever.
Och långt senare – lååååååångt senare – inser man att
den där dagen, på 1900-talet, fortfarande har betydelse
år 2009, att den  spelar en märkvärdigt stor roll…
…Fast i omvänd bemärkelse just denna dag:

Det är fåfängligt att i bittidan ”sova ut”!
-Om man har en ledig dag, vill säga.

*För dig under 35:  bittidan=morgonen .

Annonser